Category: Okategoriserat

Förväntningar

D är på innebandymatch, W sitter och kollar i den stora leksakskatalogen med sin kompis A. De triggar varandra heeeela tiden. Den ena ska önska sig det och den andra ska önska sig det, det här kostar 399 kr ååååååhhhh den vill jag ha, å jag mé. Sådär fortsätter det hit och dit. Det brukar sluta i att någon sitter och grinar över att just jag inte har precis den där leksaken. Usch vilka bortskämda barn vi har, å det värsta av allt är att vi själva skapar det. Men det är kul att köpa saker till sitt barn. Ögonen tindrar och är stora som t-fat när vi går igenom den stora leksaksaffären. Men faktiskt så har W aldrig skrikit eller bråkat till sig saker, där går min gräns. Han är väldigt försiktig och strosar runt, tittar lite, tittar lite mer och tittar och tittar. Han har nämligen väldigt svårt för att bestämma sig men accepterar om leksaken han allra helst vill ha är för dyr. Nu nalkas ju julen och vi får påminna W tusen gånger om att man inte kan få allt som står på listan. Häromdagen bestämde han sig för att önska sig ett lasersvärd för 499 kr.

Jag: Men det är alldeles för dyrt, i sådana fall så skulle du inte få något mer. Kanske du ska önska dig något annat?

W: Men det är ju tomten som kommer med paketen, ni betalar ju inte ju!

Jag: Men tomten kanske inte heller har så mycket pengar

W: Men hans tomtenissar gör ju leksakerna, det har ju ni sagt!

Julen är mysig och innebär en hel del förväntningar. Från oss vuxna att dagen ska bli fridfull med god mat, snöflingor som dalar och glada lyckliga barn. Från barnen att tomten ska komma med så många klappar som möjligt. Jag önskar mig en enda sak i julklapp…ni kan ju gissa vad?

På gång igen

Var på VUL igår och slemhinnan i livmodern såg väldigt bra ut. Jag fick börja med vaggisar för att förbereda kroppen på återinförandet. Detta sker på tisdag kl. 14.20 förutsatt att något av våra 3 embryon klarar upptiningen. Diskuterade upptiningsprocessen med dr T igår, han förklarar att man tinar ett och ett åt gången. Jag frågade om man inte tinade alla för att se vilket som var absolut bäst. Jag tycker att man ska ”tömma skafferiet” för att öka förutsättningarna. Dr T tyckte jag resonerade vettigt…men om det första man tinar fram ser bra ut så tar man det. Chanserna att lyckas denna gång är enligt dr T lika stora som med vårt förra försök. Nu håller vi tummarna igen att det kanske, kanske är vår tur.

Vet varken ut eller in…

På träffen med barnmottagningen kom man fram till att W ska få prova en ny sömnmedicin som innehåller Melatonin. Men jag börjar känna mig en aning tveksam. Mitt förtroende för läkarkåren har desvärre blivit naggad i kanten under dessa år i svängen. Jag känner mer och mer att man bara försöker medicinera bort problemen och inte tar tag vad som är orsaken. Visst man kanske inte kan komma fram till orsaken men ändå. Jag vet inte alls, inte alls vad jag ska tro längre. Under perioden med Theralen så kan han ha fått kroniska tics och ingen sade någonting alls om det från december till juli…trots att ticsen börjat komma innan medicinstart. Doktorn vi träffade i onsdags tyckte absolut inte att vi skulle fortsätta med Theralen alls medan en annan doktor vi pratat med tyckte att i liten dos är det inte så farligt. Alla säger emot varandra och kommer med olika bud hela tiden. Träffar vi ytterligare en doktor så kanske Melatonin inte heller är bra.

Ja, vad ska man säga, vad ska man tro, vad ska vi göra? Hjälp!

Mosters lilla skrutt är lite sjuk

Min lilla goa systerdotter är inlagd på sjukhuset pga en infektion (ev. svininfluensa). Allt väl så långt, hon har fått dropp och är piggare. I dag har man dock sett att hon har för lite blodplättar i blodet, vilket barn kan få om de har en kraftig infektion. Doktorn har ändå bestämt att göra en extra liten koll genom ett ryggmärgsprov. Lillan ska sövas ned på måndag för att göra detta, och det är ju bra så man är på säkra sidan. Under tiden blodplättarna ska återkomma så måste hon gå med en sorts hjälm på huvudet ifall hon ramlar och slår sig. Att slå sig så man får en liten liten blödning är inte alls bra då man har för lite blodplättar för då stannar inte blödningen, om jag förstått det hela korrekt. Hon får inte heller gå på dagis närmaste tiden. Så nu hejar vi fram blodplättarna hemma hos oss. Heja heja!!!

Annars har jag tillbringat dagen på sjukhuset idag. Det började med träff på barnmottagningen för W. Nu ska han få prova en ny medicin som innehåller Melantonin, en sorts medicin som ska reglera dygnsrytmen och få honom att somna lättare. Kanske kan funka? Vi får väl se. Måste dock vänta på medicinen ett par veckor eftersom man måste ansöka via läkemedelsverket. Någon större utredning blir inte i dagsläget i alla fall, bra eller dåligt…vet inte. Någonstans hade jag nog hoppats på att få en utredning för att få något slags slut, men det är väl bara att inse att det kanske inte blir något konkret slut på det här. Efter besöket på barnmottagningen var det dags för mig att försöka få hjälp med mina återkommande hjärtklappningsbesvär. Mitt hjärta började leva sitt eget liv under nässpraysbehandlingen i juli. Sedan har det bara eskalerat och blivit oftare och oftare. I natt vaknade jag av att hjärtat hoppade, skuttade och levde loppan i bröstkorgen. Somnade om när det lugnat sig efter 45 minuter. I morse började det om igen. Börjar kännas en aningens jobbigt faktiskt, särskilt när man inte får sova. Fick efter ett par timmar på akuten till slut påkopplat ett 24 timmars EKG och betablockerare utskrivet. Direkt jag lämnade sjukhuset började det sprattla och rulla runt, nog vore det attans om de inte såg vad som var problemet nu!

Det var min dag det, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Kram och puss till min lilla kämpe T idag!

Välkommen till världen

I dag är en alldeles särskild dag, W har fått en liten pojkkusin, D har blivit morbror och jag moster igen. Välkommen till världen lilla du! Grattis till hela familjen. Alla mår bra så nu ser vi fram emot att få träffa honom.

Syster F har gjort ultraljud och i april någon gång väntas en liten flicka födas. Spännande! W och D har tagit vaccinationssprutan idag, känns bra att hela vår familj nu har det avklarat.

Karlavagnen och stjärnfall

I dag har vi varit och hälsat på D:s syster med familj, i morgon kommer deras bebis ut…en liten Knut. Det blir spännande! Hoppas allt går bra, vi håller tummarna. Min syster ska göra ultraljud i morgon också, hoppas även det går bra!

I kväll har jag och W varit ute och tittat på stjärnor, det var mysigt. Vi såg stora karlavagnen men hittade inte den lilla. Sedan berättade jag att man kan få önska sig något om man ser en stjärna falla. Då säger han ”då önskar jag att jag aldrig behövde gå till dagmamman”. Det stack i hjärtat.

Annars härjar någon form av influensa här på området, oklart om det är svininfluensan. Nästan varje barnfamilj ligger dåliga, bara att hålla i hatten. I morgon vaccineras W och D, jag har redan tagit min.

Halloween hos oss

I dag har jag varit och shoppat lite kläder, en längre skjorta som döljer min numer fläskiga mage. Att proppa i sig hormoner innebär för nästan alla viktuppgång. Jag har visserligen haft en mage kvar från W men att först äta Pergotime i ett år och sedan toppa med en IVF behandling gör inte direkt susen för figuren. Alla kläder jag har sitter tajt över magen och jag ser nygravid ut. Orättvist? Ja såklart men det är också det man får ta, det är nämligen mycket man faktiskt får ta. Men okej, nu är det så här. Jag och D måste göra det här annars får vi inga fler barn, ganska enkelt egentligen, men ack så svårt att acceptera. I dag kom mensen och Femanest är påbörjat…biverkningar? Jo minsann, viktuppgång och vätskeansamling…perfekt!

W har som han säger ”gått halloween” idag tillsammans med sin kompis. W hade en heltäckande dräkt och en lie, hans kompis är lite rädd för sånt där så han hade sin riddardräkt. Jag och mamman till kompisen bestämde att de skulle få gå och knacka dörr och säga ”glad halloween”. Barnen köpte det, lite protester blev det men sen sprang de iväg, glada i hågen och hoppades att ingen skulle känna igen dom. Det gick ca 2 minuter så var W tillbaka, han hade fått en mandarin av grannen. Sedan gick ytterligare ett par minuter så var han tillbaka igen, med en till mandarin. Kort därefter fick han ett päron av som han säger ”de kinesiska” och avslutningsvis kom han hem med ett stort rött äpple. Så nu mina vänner finns det massor av frukt hemma hos oss, om ni vill komma och smaka!

Den som väntar…

Ja så har det nu gått 40 dagar sedan förra mensen, inte känns den ens som att den är på gång. Jag blir galen av att vänta, det är liksom inte min grej. Egentligen så har jag inget tålamod alls, inte i någonting jag gör. När jag har bestämt mig för något så vill jag att det ska hända direkt! När jag och D målar om hemma så får han göra pill-jobbet med maskering och måla runt fönster. Jag vill rolla, så det blir resultat direkt och händer något. Usch så tråkigt det är att vänta. Jag försöker alltid välja den kö som troligtvis går snabbast eller smartaste vägen där det är minst trafik. Men nu får jag glatt vänta, kan inte påverka någonting alls. Måste erkänna att jag är en aningens stressad över hela situationen.

Annars mår jag rätt så bra för tillfället, jag är glad över allt jag har och än så länge har inte vår relation tagit skada av behandlingen. Tillsammans blir vi nu bara starkare och starkare. Japp det blir vi, det har jag bestämt!

Nu vänder vi blad

Ny och fräsch sida och nya friska tag! Tänk vad lite positiva vibbar kan göra. Som D skulle säga ”Nu kör vi”

En helt ny dimension

Vår familj har tagit ett stort kliv framåt. W har somnat själv 4 kvällar i rad!!!!! Det är det näst bästa efter att få ett plus på stickan. Det är en helt fantastisk känsla som kanske kan låta som en skitsak i mångas öron men inte i våra. I början på veckan gick jag upp med honom kl 19.15 och kom ned för lite egentid kl. 21.45, då var jag nära på att få ett smärre sammanbrott. Ringde D (som då var i Göteborg) och grät men det var också starskottet på att jobba stenhårt på att han ska somna själv. Det hela har gått relativt smärtfritt men det är ännu bara D som har provat eftersom han är W:s stora favorit. Att det nu funkat ett par kvällar känns absolut inte som en garanti, vi ropar aldrig hej vad gäller sömnen hos W.

Här om kvällen satt vi och tänkte tillbaka på tiden då han var bebis. Man kunde gå i 30 minuter med honom liggande i vagnen, råkade man måsta klia sig eller hosta så fick man gå 30 minuter till. Efter lääääänge lääääänge då han äntligen somnat och man var helt slut i benen, parkerade vagnen och satte sig ner, då vaknade han och kunde givetvis inte somna om eftersom han redan sovit i 10 minuter. När sedan kvällen kom så var han alldeles för övertrött för att kunna somna. Kvällsnattningen har aldrig aldrig kännts harmonisk för W förutom då han blev neddrogad av mediciner. Men nu hoppas vi att det här håller i sig och att vår familj får medvind i livet, det är vår tur nu!

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu