Spraydag 6

Blåsan i min mun plågar mig något så otroligt mycket. Jag kan inte äta, sova, skratta eller prata normalt. Den är nu stor som min lillfingernagel. Det bara måste ha med sprayen att göra. Annars känner jag mig relativt som vanligt förutom de tidigare biverkningarna. Tänk om jag är en av dom som inte märker av den fruktade nedregleringen så värst mycket. Men jag törs verkligen inte ropa hej. Vädret på min sista semestervecka kan man ju inte klaga på i alla fall. I helgen har vi barnfritt men D ska jobba, men ev går vi ut och äter på lördagkväll.

En sak som ständigt återkommer i mitt huvud är hur det kunde bli så att jag och D hamnade här? När vi var på första utredningen för 1½ år sedan och satt i bilen på väg hem var vi väldigt förväntansfulla över att få prova Pergotime. Om jag bara får ägglossning så kommer det att lösa sig, då kommer det att ta sig, det är ju därför det inte blivit något tidigare, det är ju självklart. Jag minns att det sista sköterskan sa till oss var att om det inte lyckas så får vi börja fundera på IVF. Vi tyckte att det var det dummaste vi hade hört, skulle vi behöva göra IVF? Aldrig! Det är ju sådant som bara händer andra, bara vi får en liten knuff i rätt riktning så kommer vi att klara det. Jag menar lite hjälp på traven är ju inte så konstigt.

Nu står vi här, allt känns bara overkligt, konstigt, nedvärderande, misslyckande, orättvist, jobbigt, förnedrande helt enkelt fördjävligt. Nu är vi där vi aldrig trodde vi skulle hamna. Om vi inte lyckas på de 3 försöken vi köpt, hur ska det kännas då?

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu