Omstart

Jag har försökt ta fasta på att leva mellan behandlingarna, verkligen försökt! Det har gått ganska så bra faktiskt, vilket har inneburit att jag inte varit så aktiv på bloggen och ej heller på familjeliv. Behövde nog en paus från allt som har med sprutor, vaginala ultraljud, embryon hit och embryon dit, spermier, ägg, biverkningar, hopp, besvikelse och längtan att göra. Men nu är det snart dags för omstart, eller nästan omstart…vi får starta någonstans på mitten denna gång. Loppet är kortare och lite enklare men slutspurten är förmodligen lika hemsk. Så här ligger det till; När nästa mens kommer startar jag med Femanest, ett slags östrogen som ska bygga upp slemhinnan. Efter ca 12-14 dagar blir det vaginalt ultraljud för kontroll. Någon gång efter det är det dags för vaggisar…blä blä blä, men så är det. Vaggisarna ska omvandla slemhinnan så den blir graviditetsbevarande. Sedan blir det återföring av fryst embryo efter några dagar med dessa vaggisar. De 3 frostflingorna vi har är så kallade blastocyster vilket de kallas när de långtidsodlats i 5 dagar. Det är mycket positivt att ha fått blastocyster eftersom man vid en ev. nästa behandling törs vänta längre än förra gången, då har man bättre chans att sålla agnarna från vetet så att säga. Enligt dr S så trodde han att det fanns goda chanser att någon av dessa 3 kunde leda till en graviditet, men jag undrar egentligen vad som styr vilket man tar? Vi försöker förbereda oss på frågan att sätta tillbaka 2.

I helgen har vi varit på bröllop i Uppsala, D:s syster har gift sig. Det var en fin vigsel och en trevlig fest. Lyxigt att bo på hotell och tänka på annat för en gångs skull. Någon gång ska vi gifta oss också men nu har vi ju lagt pengarna på att göra barn istället så det får vänta.

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu