Jag lever i ett vakum
Lördagen den 28/11 hände det mest fantastiska…den magiska stickan visade ett tydligt och fint PLUS!!!! Ett plus, faktiskt så var det så. Jag trodde inte mina ögon, kunde det stämma, eller? Näe, nåt måste vara fel, fast visar det plus så är det ju så. Jaha, och hur reagerar jag nu då? Irrade omkring ett tag för att sedan meddela D, som var precis lika frågande som jag. Lite glada blev vi ändå men eftersom jag till och från sedan dess blöder, dock vääääldig lite och senaste tre dagarna har det stannat av, men ändå. Vad betyder det? Håller jag på att få missfall eller är det kanske helt normalt, vad vet jag? Jag har svårt att tänka på någonting annat för tillfället, kliniken hälsar bara att vi får vänta tills den riktiga testdagen 8/12. Sedan kan man inte bekräfta någon graviditet förrän ultraljudet v.7.
Jag lever i ett vakum, orkar inte jobba, orkar inte tänka, orkar bara kolla trosorna och torka mig, om och om igen. Är livrädd att vakna en morgon med blod fulla trosorna. Varken jag eller D är speciellt glada, vi har knappt pratat om det och går bara omkring i en overklig bubbla och väntar. Nästa etapp är 8/12 oj så långt det är dit.