Äntligen fredag
Vi var förra veckan på barnmottagningen för att diskutera W:s fortsatta sömnproblem. Nu ska vi få träffa en barnneurolog och en barnpsykolog. Vad jag förstod så blir det som en neuropsykiatrisk utredning, det känns lite läskigt men samtidigt vettigt. Vi kan inte hålla på att ge sömnmediciner utan att veta varför. Förra veckan var jag och träffade en sjukgymnast som ansåg att W hade sömnfobi, hon föreslog att vi skulle försöka leka oss till sängen. Förslagsvis vara ett nattåg som ska resa heeeeela natten och låter dudunk dudunk dudunk, få in rytmen liksom. Det skulle enligt henne vara bra ur ångestsynpunkt. Det lät som en bra idé tyckte både jag och D. Laddade till tusen föreslog vi att
Jag: Nu startar nattåget som ska resa heeeeela natten ända till Uppsala, kom så ska vi koppla på loket
W: Jag vill sova med pappa
Jag: Men kom så får du visa mig hur ett tåg låter, jag är inte riktigt säker på om jag vet hur det låter
W: Jag viiiiiilll sova med pappa
Jag.:Oj nu startar visst tåget, jag tror det låter dudunk, dudunk, dudunk men jag har ingen lokförare
W: Sluuuuuuuta, jag vill inte vara tåg, jag vill inte sova, jag vill sova med pappa
Till slut lyckades jag få honom att gå upp själv…visserligen som en björn men ändå. Jag tog fram 3 böcker (eftersom sjukgymnasten tyckte att vi skulle begränsa hans valmöjligheter då det är dags för sänggåendet) W bröt ihop totalt, jag hade sabbat alla hans trygga rutiner. Han ville inte alls, verkligen inte alls höra någon av de tre böckerna jag valt. Han satt på golvet och skrek rakt ut i en kvart. Jag fick ligga i hans säng i 1½ timma tills han somnat, det var den kvällen det. Åt helvete med alla tips och ideér, inget annat funkar förutom sömnmedicin så de så. Med andra ord, kanske befogat med en utredning ändå.
Att gå till dagmamman varje morgon är en lång kamp, han vill inte dit. Säger att han inte känner henne. Varje gång sitter han innanför hennes dörr och är ledsen. Senast igår satt vi i hallen på morgonen och jag försökte resonera med honom.
Jag: Men du vet att jag och pappa måste jobba och du måste vara hos I.
W: Men jag viiiiilll inte (det är mycket den pojken inte vill)
Jag: Men du kan ju inte vara hemma själv, det går inte
W: Men jag vill vara arbetslös
Så var det med det. En 5-åring som vill vara arbetslös för att han inte vill till dagmamman.
Nu är det iallafall helg, D har varit borta sedan onsdag och det märks på W. Han blir mer orolig då allt inte är som vanligt. Ikväll väntar tacomiddag och fredagsmys med chokladpudding och nötter. W är ruggit nöjd över att det är mååååånga timmar kvar tills det är måndag och han måste gå till dagmamman igen.
Jo, det gick bra. Morfar hade med sig en bamsetidning så det hela blev lite mer spännande och roligt. Men vi kan ju inte ha överraskningar varje kväll. Jag tror iallafall det kommer att gå bra till helgen.
Jag kan ”höra” hur W och du snackar när jag läser det du skrivit. Han går inte att lura genom att leka tåg. W är en mycket smart kille (som hellre vill vara arbetslös än gå till dagmamman). Hur gick det då han skulle somna med mormor och morfar? /POK MA