Ruvardag 8

Idag är det en vecka sedan vi fick tillbaka embryot. Undrar sååå vad som hänt under tiden, kanske har det fortsatt att utvecklas och vill stanna, kanske inte. I morse vaknade jag av att jag grät, hade visserligen drömt mardröm om W som försvunnit, men i drömmen kom även andra känslor fram. Jag minns att jag låg på gräsmattan och skrek rakt ut. Jag orkar inte mer!!!!! Varför ska vår son ha reflux? Varför ska vi måsta göra IVF för att få barn…om det ens lyckas. Varför måste vi betala för det som andra får gratis? Varför räcker det inte med motgångar för oss nu?

Annars känner jag inte så värst mycket, magen är uppsvullen som en ballong. Det sticker till emellanåt vid vänstra äggstocken och jag har molvärk på kvällarna. Jag vaknar rätt tidigt på morgonen och känner mig pigg, har fått finnar och är lite mer hungrig. Men varför ens analysera då jag ändå vet svaret? Kanske för att jag ändå inte har givit upp hoppet?

W älskar småbarn, särskilt en pojke hos dagmamman som är 1 år. Han sköter om honom, kramar honom och hjälper honom. Pojken, som heter Henry, tycker så väldigt mycket om W också. Jag tror W kan bli världens bästa storebror.

Förra veckan säger W till mig när vi ska sova

- Mamma, hur gammal är jag när Henry är 75 år?

- Sov nu

- Men, mamma sääääg

- Näe

- Men åhhh, jag är ju 5… och Henry är 1…..då är jag ju 79 när han är 75

Vilket geni man har till barn!

Leave a Reply

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu