Sprutdag 9

Nu går det segt, det är jobbigt, både för mig och D. Jag har hjärtklappningar, känner mig nere, rädd och konstig i kroppen. Var på VUL i går.  Hade ca 5-6 äggblåsor på ena äggstocken och något färre på den andra. Doktorn tyckte att de inte växt till sig så mycket som man hoppats så nu har jag fått öka dosen från 100IE till 150 IE. I helgen förväntas det hända grejjer, kroppen ska nu försöka mogna till dessa äggblåsor. Jag känner att det trycker, sliter och drar i äggstockarna. Mår även lite illa till och från. Å så denna trötthet…Nytt VUL väntas på måndag och preliminärt ÄP på onsdag. Usch säger jag bara, nu är jag less!!!! Vill inte något mer, jag orkar inte gå igenom det här igen. Ändå är det bara vår första IVF. Nu får det faktiskt räcka med motgångar för oss. FAKTISKT!!!

Sprutdag 7

I morgon väntar VUL (=vaginalt ultraljud). Jag är lite rädd över att jag inte varit tillräckligt duktig, att jag inte ska få fram så många ägg. Jag läste någonstans att ca 10 ägg var medelsnittet. Men det får vi ju inte veta förrän det är dags för ÄP (=äggplock). Dosen behövde inte justeras i alla fall, jag fortsätter med 100IE som tidigare.

Denna text hittade jag på en sida:

Användning av (nedfrysta) embryon

Det är viktigt att ni diskuterar igenom hur era embryon ska hanteras innan behandlingen. Många ställs inför etiska problem med hänsyn till behandlingen av de embryon som inte flyttas tillbaka till kvinnan. För vissa par är de etiska aspekterna ett stort dilemma, medan det spelar en mycket liten roll för andra.

Fundera igenom i förväg vad som är viktigt för dig att känna till, det finns många frågor att ställa. Vad händer egentligen med (“återstående“) embryon? Vad händer med våra embryon om de inte fryses ned? De embryon som inte utvecklas längre kan kasseras eftersom de inte är livsdugliga. Ni måste diskutera och ta ställning till vad era personliga känslor är inför detta. Vill ni ge ert godkännande för att resterande embryon används till vetenskaplig forskning? Hur länge sparas de?

Jaha, vad i hela världen ska man bestämma sig för, jag har ingen aning. En sak är i alla fall säker, när man gör IVF får man verkligen vända ut och in på sig själv…OCH lära sig att minska ned på integriteten. Hur många berättar egentligen att – Nu har jag ägglossning, jag och maken ska in och göra barn, jag kan meddela resultatet om 2 veckor.

Sprutdag 5

Jag är fortfarande trött och har lite molvärk i magen. Huvudvärken återkom idag men inte i lika full kraft. Jag har i allafall jobbat idag och det gick bra. W har varit lite strulig och vi misstänker en inkommande förkylning, jag säger bara neeeeeej. För det betyder försämring i reflux och sämre sömn på nätterna. Vi behöver ha det lungt omkring oss nu. Men å andra sidan så inbillar jag mig att det är en fördel att ha barn redan när man gör IVF. Man hinner inte sitta ner och fundera så mycket som jag kan tänka mig att man gör annars. Man behöver ju inte heller fundera över hur det känns att vara gravid, eller vad man ska köpa för barnvagn eller tro att amningen är helt fantastiskt underbar eller att allt bara är rosenskimrande och underbart. För är det någon som vet hur det är att ha barn så är det jag. Ibland brukar jag tänka ”men vad håller jag på med?” Betalar massor med pengar och utsätter mig för all fysisk och psykisk belastning för att bli fet, få ont, bristningar, foglossningar, sömnbrist, såriga bröstvårtor mm. Men i slutändan kommer ju något helt fantastiskt och underbart, trots all skit man som kvinna får ta för underverket. Jag får dessutom ta mer skit än många andra. 

Det är svårt för andra som aldrig har varit inne i IVF svängen att förstå. Hela ens liv har senaste åren kretsat kring graviditet, mens, ägglossning och tester. Nu mitt i behandlingen är det ännu mer koncentrerat på det stora målet. Målet som jag vet egentligen bara är en början på allt. Tänk på alla de som bara blir gravida, bara sådär, hoppsan vi ska visst ha barn, vad kul. Man behöver ju då liksom aldrig ens fundera, vips så går det några veckor och sedan är det dags för ultraljud och senare förlossning. Tänk om vi skulle lyckas då har jag gått igenom veckor av vånda, mediciner, biverkningar, illamående, trötthet, humörsvängningar och huvudvärk redan. Då är det bara att börja om igen, vånda, illamående, trötthet, illamående, humörsvängningar…

I morgon är det i alla fall dags för blodprov för att se hur jag reagerar på sprutorna, de ringer samma eftermiddag och meddelar om dosen ska justeras. Spännande!

Sprutdag 4

Oj vad dagarna går fort ändå. Jag tycker det var nyss jag och D var på IVF kliniken och fick information om behandlingen. Nu är vi mitt i alltihop, det känns overkligt men också väldigt spännande. Men som jag alltid har sagt…hoppas inte på för mycket, du blir bara besviken. I dag var jag och shoppade lite kläder till mig och W och köpte gardiner till köket. Kunde inte låta bli att tänka att ”den här tröjan skulle kunna passa även en gravidmage” men så skyndade jag mig att tänka ”nej du får inte tänka så, det blir bara jobbigt”. Många försöker få mig att tänka positivt och tro att det nu ska funka, men hur jag än försöker så går det inte. Jag törs inte! Men som D brukar säga ” så här nära har vi aldrig varit, nu har vi världens chans”. Det kanske låter lite märkligt men ibland känns det som att jag gör det här för att kunna gå vidare och i alla fall gjort det jag kunnat. Gå vidare och acceptera att det bara blev vi tre.

Sprutdag 3

Ja, då sprayar man OCH sprutar…lite trist att man lägger till ett moment men inte tar bort något. Dock börjar jag känna att jag är på väg ut ur dimman nu, först nu känner jag att jag trots allt inte har mått så jätte bra. Egentligen ska jag inte klaga då det kunde ha varit mycket värre men sista veckan har inte varit så kul.

Men nu är jag iallfall räddad av sprutan, kanske jag slipper nässpray i maxdos igen eller inte. Tider som numer måste passas (och helst inte ruckas på någonting) är:  kl 6.15 nässpray i den ena näsborren, kl 14.15 nässpray i den andra näsborren, kl 21.30 puregonspruta och kl 22.15 nässpray i den första näsborren. Sådär ska det nu fortsätta tills det är dags för ägglossningssprutan då får man sluta med nässpray och sprutor. Jag är så spänd och förväntansfull över hur min kropp ska reagera på sprutorna, om jag får många ägg eller bara några få. En del tvingas ju även avbryta alltihop och börja om eftersom de inte reagerat alls eller är överstimulerade.

Ikväll när jag skulle lägga W låg han och funderade på spöken, monster, mördare och andra hemska saker. Jag fick gång på gång säga åt honom att inte fundera så mycket och att allt ordnar sig, tänk på något roligt eller som gör dig glad mm. Tänk om jag också kunde leva som jag lär…det är tyvärr inte så lätt alla gånger.

Sprutdag 1

Denna dag har varit fruktansvärd…vaknade vid 8.30 klev upp och åt frukost med dunkande huvudvärk. Sov till 11.00, vaknar med ännu värre huvudvärk. Vid lunchtid hängde jag över toastolen och var bara sekunder från att kräkas. Tog en tablett, sov lite till, vaknade, åt och kände mig överkörd av en ångvält. Grät en skvätt då jag såg Extreme home makeover och har legat i soffan fram till middagen.

Nu är iallafall första sprutan tagen, det var lite svårt att först förstå hur man skulle montera den men med lite hjälp från D gick det bra. Eftersom jag inte är spruträdd så gick det hela väldigt smärtfritt, dock sved och spände det ganska mycket vilket troligtvis berodde på medicinen och inte nålen. I morgon är det gårdsfest och jag hoppas jag känner mig piggare. Nu är det dags för sista puffen nässpray för denna dag.

Spraydag 20

Jag är fortfarande förkyld och har ingen röst, har varit hemma från jobbet idag också. Är såååå fruktansvärt trött på kvällarna. Somnar i soffan vid 21.00 sover en stund, går upp och lägger mig, D väcker mig 22.15 jag tar nässpray och somnar om. I dag ringde IVF kliniken efter att jag mailat dem…i morgonbitti kl. 6.15 ska jag minska ned på nässprayen och fortsättningsvis bara ta i en näsborre. På kvällen (efter kl. 19.00 av någon anledning) ska jag ta första sprutan Puregon. Ska bli mycket spännande att gå in i fas 2, jag hoppas bara att jag fortsätter att må så här pass bra. Vi närmar oss slutstationen med stormsteg, beräknat äggplock v.36. Men först blodprov och vaginalt ultraljud. Dock har D redan hunnit boka in en massa möten v.36 vilket ställer till det, men i värsta fall får han ljuga ihop något. Han är ju en ganska så viktig pusselbit i det hela. Sköterskan frågade mig idag om vi ville skjuta på behandlingen så det skulle passa med hans jobb men jag sa nej, någon måtta på orättvisan får det faktiskt vara, så de så!

Spraydag 18

Jag sprayar och jag sprayar, både med suprecur och med ”vanlig” nässpray. Idag har jag varit hemma från jobbet, har fortfarande ingen röst och ska vara hemma även i morgon. Har läst att man statistiskt sett oftare lyckas med IVF nr 2. Vet inte varför, kanske har att göra med att man första gången måste känna in vilka doser hormoner man behöver. Jag är egentligen inställd på att det inte kommer att lyckas…när man har försökt så många gånger och hoppats så starkt så ger man till slut upp. Jag har varit skengravid i snart 3 år och varje gång testen visar minus eller mensen kommer så tänker jag, hur kunde jag ens tro att jag var gravid, ska aldrig hända igen, nästa månad ska jag inte hoppas för då kanske det lyckas. Lika fullt är man där varje månad…är brösten inte lite ömma, har jag inte samma molvärk som med W, är jag inte lite illamående, är jag inte lite mer trött, svullen…ja så fortsätter det. Man blir faktiskt lite galen tillslut. Jag undrar hur det kommer att kännas att vara ruvare (=från den dagen man satt tillbaka embryot)

Spraydag 17

I dag regnar det, vi har städat hela dagen. Jag är mer förkyld nu, har ingen röst och ska därför vara hemma från jobbet imorgon. Jag hade bestämt mig för att ta hand om mig lite extra nu under behandlingen. I går var vi hos svärmor och svärfar. D:s syster U med familj var där. Hennes mage den växer och växer, den är jätte fin! Beräknad nedkomst för den lilla pojken är i november, eller blev det slutet på oktober? Hon ska göra planerat kejsarsnitt i alla fall. D:s andra syster K ska gifta sig i mitten av oktober så vi får hoppas att den lille stannar kvar som tänkt. Barn nr 2 kom nämligen 5 veckor för tidigt. W ska nu börja hos dagmamman igen och jag gruvar för höstens förkylningar som gör hans reflux sämre. Han bara måste få må bra, mest för hans egen skull men också för vår skull.

Spraydag 16

Har blivit dunderförkyld, snorar och hostar. Usch! Det är svårt att spraya och veta att allt stannar kvar när näsborren är igentäppt. Hur som helst mår jag fortfarande väldigt bra. Jag är lite trött och har lätta vallningar men det är allt. Jag brukar följa med i ett forum på familjeliv.se där det nu framkommit att en tjej som sprayat inte alls har blivit nedreglerad, hon mådde också bra på sprayen…hmm. Det finns en annan tjej som också har fått problem för att hon fått sprayblödningen alldeles för sent, alltså på spraydag 14. Jag fick min blödning på spraydag 13. Undrar vad det betyder? Jag hoppas verkligen att IVF kliniken hör av sig nästa vecka.

Första arbetsveckan efter semestern avklarad ialla fall. Den tjej jag pratat mest med har slutat och en annan som jag trivs väldigt bra med ska operera sig och är borta till årsskiftet. Det känns väldigt tråkigt, särskilt då det är dem som vet mest vad jag går igenom nu. Men jag har klarat mig själv förr så det går nog bra. Förhoppningsvis är det jag som är borta från jobbet i ett år om sisådär 9 månader:)

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu